Detta med hunduppfostran

Den här dagen gick fort. Vet inte riktigt vart den tog vägen.
När jag kom hem för ett par timmar sedan var klockan redan 17.oo.

Mamsens lilla bil gick igenom besiktningen utan några anmärkningar. Hur konstigt det än låter. Vi  får vår förvåning förnyad varje år.

Efteråt lunkade vi runt inne i stan och hoppade in och ut ur affärer, som ingen av oss hade råd med för tillfället. Jag höll alltså i nödbromsen. Hängde i det röda handtaget och vägrade släppa taget. Gav jag mig bara en chans att gå igång mellan hyllorna, så skulle jag förlora vill-ha-kontrollen och spåra ur.

Jag kom hem med nya strumpor från Lindex. (Det räknas inte.)
En kasse med Royal Canin – Shi tzu torrfoder och två reglerbara, om än lite för dyra, halsband till bubblorna. (Det räknas, men får omsorgsabsolution.)

Ja, halsband. Fast de redan har ett par nya, svindyra av bästa sort. Jag blev nämligen livrädd för några veckor sedan, när Maja helt oväntat gled baklänges ur det bekväma, breda Hurtta-halsbandet. Moa hade förstås ett likadant.
Fröken röd och fröken blå.
Men.
Jag var nog lite för generös med storleken, när jag köpte de där halsbanden. Det var jag mest med tanke på att de fortfarande växte.
Ett tag passade halsbanden, nåja nästan, men då ägnade jag inte en enda framförsynt tanke på att en tredjedel av halsarnas omfång försvinner, så fort de får pälsarna nedklippta.

Missräkning, alltså. Maja utnyttjade den till fullo och galopperade, fri som fågeln, iväg längs med grusvägen upp mot bondens ladugårslängor. Jag skrek mig hes, utan minsta effekt. Hon bara stannade retsfullt 50 meter längre fram och viftade på svansen. Busig. ”Ta mig om du kan!”  Så fort jag var  framme och kunde böja mig fram för att ta tag i henne, så slank hon iväg på nytt. Gläfsande glad.

- Din lilla skithund! Kom genast hit!

Jag stampade i gruset som en femåring.  Hjärtat knöt sig av ångest. Jag var närmast i upplösningstillstånd vid blotta tanken på att det kunde komma en bil. Parallellet med grusvägen, och med bara en smal gärdesremsa emellen, löpte nämligen stora landsvägen.
Maja är tyvärr onödigt förtjust i bilar.

Efter många om och men och mycket lock pch pock, så kunde hon distraheras och få halsbandet trätt över huvudet igen. Då svor jag på att det var slut med den ”fria uppfostran” och att det nu var hög tid att börja träna elementär lydnad. Jag har varit för släpphänt och det kan slå tillbaka.

Att stanna eller komma på kommando kan bli en fråga om liv eller död. Jag skulle aldrig förlåta mig själv, om någon av dem blev överkörda, bara för att jag inte lärt dem normalt hundvett. Att inte gilla dressyr och överkurs i lydnadsträning behöver ju inte förväxlas med ordinär hushållsuppfostran. Skärpning.

Nya halsband, alltså. En bra början. Nu har jag halsband både för tjocka bepälsade halsar och för nedklippta smalhalsar.
Nu hänger resten på min auktoritet. Hmmm.
Om jag känner mig själv rätt betyder det behov av en lydnadskurs på Brukshundklubben, eller hos Johanna, ett par ggr i veckan.
Jag måste ha en bestämd och erfaren handledare; någon som hindrar mig från att både ge upp, ge efter och börja tycka synd om. Det är ju nu det gäller, för snabbaste och bästa resultat, egentligen. Maja är redan 15 månader och Moa är har hunnit bli 8 dito.

Ensam är jag för mesig. Jag börjar bara argumentera med hundarna, vilket knappast leder någon vart. ”Jo, om du gör så här, så blir det mycket roligare att….ja, åsså är det praktiskt…bla…bla…och du får….”   De tittar först på mig med tindrande ögon och sedan fortsätter de göra som de vill. Och jag bara står där och hänger olycklig med underläppen. Trumpen och missförstådd.

Jag behöver någon som borstar upp mig och barskar till mig, vad gäller hunduppfostran. Johanna blir perfekt. Hon kan allt. Hon är både trimmare, hundcoach och hundpsykolog. Hon ger privata kurser, även på hemmaplan. Det är väl en plånboksfråga, antar jag, så jag får kanske klämma in oss på en av hennes gruppkurser istället.

Dagens gåta:

Bilbesiktning.
Lindex.
Zoo Arken.

Hur i hela friden kunde detta ta fem timmar?

Följdfråga:

Hur kan man skriva en lång blogg om någonting som egentligen inte hänt?

Zzzzz