Snart är hösten här, tänker jag och lägger handflatorna mot fönsterglaset. Även pannan lutar mot den glatta kylan. Det drar lätt från en osynlig springa som kryssar svala streck över tinningen. Kontrasternas årstid. Nu är den på väg.
Ute i blåsten virvlar en varm färgrannhet. Den bebor löven som gör sina första ärevarv och sedan buklandar på den gräsiga regnmattan.
Mossljud.
Källdoft.
Årstidsskifte.
I bakgrunden puttrar en lycklig kaffebryggare. Kaffedoften beskriver sin närvaro med en klassisk, nästan litterär arom.
Jag läser djupet i det svarta guldet och tänker på dom hemlösa, alla dom utan beskyddande köksfönster att övervaka årstidväxlingarna från. De framlever sin liv som tomma adresser, portabla rum i hudfärg.
Det är så sena augusti skildras med lika delar föränderliga nyanser och öden. Någonstans ligger alltid en hemlös i parken med tidningar lånade över höften. All energi går åt till att överleva, när de rådjursvarma legorna svalnar. Enbart färgprakten varken värmer eller mättar.
Men.
Min frihet smakar liljekonvalj.
Mina fotsteg är djur.Hösten vrider om en känsla, som pumpas in i blodet. Själen är min femte årstid.
© Isabella Mendrix,07
På sätt och vis påminner din augustibetraktelse en rätt kort text om hur jag upplever året. Jag ska ha med den i en bok som jag planerar att publicera om ett tag. Denna bok ska innehålla några mindre noveller och kortkorta betraktelser. Av någon konstig anledning handlar dessa kortkorta texter mest om hösten.
Jag bjuder på några rader om en höstmorgon:
Hösten har gjort sitt intåg
Varning för nattfrost.
Den kalla luften nyper i kinderna när jag täcker mina frostömma växter.
Himlen är full av gnistrande stjärnor.
Jupiter lyser i kapp med fullmånen.
Cassiopeja ser lite plottrig ut men så ser jag att ett föremål med mänskligt ursprung just passerar genom stjärnbilden.
Nästa morgon är gräset vått av höstfukten och dikena är fulla av spindlarnas konsthantverk.