”Iran uppmanar Sverige agera mot kränkning av islam” (DN-artikel)
Det handlar om Muhammedkarikatyrerna igen. Jag uppmanar istället lättkränkta oliktänkande att bläddra förbi allt som de inte accepterar, som alla andra får göra.
Det står mycket i media som uppfattas kränkande av alla dem som inte delar samma värderingar. Inte minst politiska. Islam är politik.
Kraven antar bisarra proportioner. Det går naturligtvis inte kränka en religiös, eller politisk uppfattning, som alla har skilda relationer till- och åsikter om. Ett förbud mot ”kränkning av islam” skulle innebära att andras lika rätt till sina egna trosuppfattningar får en underordnad betydelse – i lagens mening.
Skilj på religion och politik!
Politik förväntas vara förnuft och verklighet och religion är känslor och tro. Är det någon religion som av den här enkla anledning ska stå tillbaka och anpassa sig till andras rätt att utrycka sina egna åskådningar, så är det i så fall islam – den hela tiden felande länken för hela samhällsfunktionen. Vad är det som skapar konflikter, oroligheter, är fientlig, rabiat intolerant , ställer krav på andras underkastelse och diskriminerar där den drar fram? Jo, islam. Skapa istället ett samhälle religionsfritt! Att offentligen utöva sin egen religion så att den inskränker alla andras liv och vanor negativt, är ingen rättighet.
”Det iranska utrikesdepartementets talesman Ramin Mehman-Parast uttryckte i tisdags indignation över publiceringarna och uppmanade den svenska regeringen att motverka kränkningar av religioner.”
Lyss till den sträng som brast! ”Motverka kränkningar av religioner.” Det finns alltså fler religioner än islam att ta hänsyn till i alla sammanhang, och vad som är kränkande i en tro är det inte alls i en annan. Att tvinga en livsåskådning att göra avkall till förmån för en annan, är i verklig mening en kränkning.. Muslimerna får sluta vara så intoleranta och överkänsliga, helt enkelt, om de nu absolut vill leva i västerländerna som inte har samma snarstuckna syn på saker och ting.
Om regeringen ger vika en enda tum för de här kraven, så begraver de yttrandefriheten och allas lika värde och rättigheter att tro på vad de vill.
Vad blir nästa krav, för att hänsyn ska tas till islam? Bilden?
Bild: Human Rights in Iran - people are hanged for the ”crime” of Homosexuality (islam)
Nu är jag trött på daltet.
Finns i logikens namn ingenting som heter ”islamofobi” -- om det inte samtidigt finns en beteckning som heter ”kristofobi” eller ”buddhafobi”. Den Svenska extremvänsterns muslimska spin-machine går för fullt ser jag. Vi tar det igen: islam/muslimer = INTE en etnisk folkgrupp, INTE en nation, INTE en ras. Att driva med, häckla och provocera islam/muslimer är INTE ”islamofobi” eller ”rasism”. OM nu islam är ”Fredens religion” -- varför visar de gång på gång, på gång exakta motsatsen?
Jaha, där ser vi den ”toleranta” och ”fredsälskande” religionen islam -- Det är bättre i så fall att förbjuda islam överhuvudtaget eftersom de är intoleranta mot allt annat än sitt eget.
Samtliga islamister av manligt ”kön” (jag kallar dom något annat) borde ju egentligen utvisas eller kastas i fängelse eftersom deras ”religion” är för pedofili, incest och våldtäkter, det sistnämnda för att man inte har samma ”religion” som de själva, precis som allt annat här i Sverige när man nu ändå tagit bort oskuldspresumtionen, så borde de kunna vara presumtivt skyldiga till alla ouppklarade våldtäkt, mord och rånöverfall.
Hur är det nu egentligen? En kille som kommer från sin campingtur och passerar T-centralen blir stoppad, visiterad och gripen för en fickkniv med ett blad på 6 cm i ryggsäcken, ”förberedelse till våld” heter det i rapporten, alltså kan man ju anmäla samtliga islamister för försök till våldtäkt och pedofili, det har ju pitt och sin religion?? Samma presumtionsläge alltså? ;-)
”islamofob”, det behövs ingen etnisk folkgrupp, nation eller ras för att kunna känna fobi. ”Fobi” betyder bara rädsla. Om sedan det enda som förenar muslimer är en tro på Allah så är det fullt tillräckligt för att det ska vara helt logiskt med uttrycket ”islamofobi”. Man kan ha fobi mot ormar, spindlar (araknofobi), öppna platser (torgskräck, dvs. agorafobi) osv.
Att sedan en allmän misstro, misstänksamhet eller kritik mot muslimer ofta kallas ”islamofobi” håller jag dock med om är högst osakligt, precis på samma sätt som att man inte behöver vara vare sig ”främlingsfientlig” eller ”rasist” bara för att man vill minska invandringen. (Det är lika ologiskt som att dra slutsatsen att bara för att jag inte vill att du ska flytta in med mig i min lägenhet så måste det innebära att jag är ”fientlig” mot dig.)
Det går överhuvudtaget inte att i dagens Sverige bedriva en saklig debatt om vare sig muslimer eller invandring så länge som osakligheten är norm och så länge som det av någon lustig anledning anses mindre rumsrent att inte vilja att alla världens folk med sina annorlunda religioner och värderingar ska komma till Sverige.
Ett annat problem är att folk i en debatt inte klarar av att skilja på sakfråga och person. Exempelvis så är en av mina bästa vänner muslim. Jag gillar honom skarpt och han är väl respekterad, men det betyder inte att jag vill att 100 000 av hans landsmän ska flytta hit. Jag förväntar mig inte heller att 100 000 svenskar skulle vara välkomna till hans land. Vi skulle inte passa in och vi skulle orsaka en massa sociala störningar med våra kvinnor i korta kjolar, vår vilja att dricka alkohol och vår vilja att kyssas offentligt osv. Inte f-n är jag så dum att jag skulle ta det personligt och inte f-n är hans landsmön ”rasister” för det.
Sammanfattningsvis så är debattklimatet i Sverige på en alldeles för låg intellektuell nivå för att bli meningsfull.
Varje land och varje kultur har sina heliga kor som inte får kränkas. Det är oundvikligt och total yttrandefrihet kommer aldrig kunna finnas någonstans.
De stora problemen uppstår när man genomför stora folkomflyttningar och alla som har olika värderingar, olika syn på vad som är kränkningar och så vidare ska samsas tillsammans. Det går helt enkelt inte.
Våra politiker har gett oss alla problem. Mångkulturen fungerar inte och det blir mer och mer tydligt.
SD-fobi har vi hittils inte hört talas om, fast den är så fruktansvärt inrotad och utrbredd i vårt vänsterpräglade politiska etablissemang.
”Allt är viktigare än att någonsin ge Sverigedemokraterna inflytande”, sa Mona Sahilin i norsk tv-intervju. Sd-fobi, alltså.
Det har blivit viktigt att sjukdomsstämpla ett annat parti, stryka spetälskekorset på deras dörrar, för att ingen ska våga smittas/rösta på dem, med risk för att själva bli utstötta och illa sedda.
Socialisternas verklighetsskygga beteende tyder på en irrationell och omotiverad rädsla för nya partier, som inte har någon realistisk verklighetsförankring eller motsvarighet. SD-fobi. Rädsla för ett parti man inte förstår och därför är rädd för, och av den anledningen inte ens vill våga försöka närma sig och förstå. Det är förknippat med stark beröringsångest som kontrolleras med att bannlysa, sjukdomsförklara och åsiktskriminalisera de viktigaste politiska frågorna, som inte tål en närmare granskning. Då spricker de som troll i solljus.
Om inte detta betecknar den äkta främlingsfientligheten, vet jag inte vad som gör det. Sjukast är nog fobin när fientligheten riktas mot den egna samhällskroppen, som en autoimmun sjukdom.
Fördomsjuka, kan kallas.
Socialismen är immunförsvaret som får felaktiga signaler och angriper sin egen kropps vävnad, med oundviklig undergång som följd.
Folk missbrukar alltså ord som fobi. Missbrukas gör också ordet demokrati, tills det förlorat sin innebörd, eller ersätts med egna definierade värden som har företräde. När ordet demokrati inte längre associeras med sin egentliga betydelse, så finns den heller inte kvar i människors förväntan. Det är ju praktiskt.
Ska de etablerade partierna tala idealiserande om acceptans av mångkultur i vårt land, som inte själva vare sig tolererar eller välkomnar mångfald av nya politiska partier i riksdagen? Där får inga nya kulturer träda in och berika. Dubbelmoral.
Mångkulturen ska prägla alla svenska samhällsområden, utom när det gäller partitillhörighet. Bara de historiska, etablerade och tryggt välkända partierna accepteras, hur näringslösa eller livsfarliga värdegrunder de än har.
Vad socialdemokraterna propagerar för- förmodligen omedvetna om det i sin distanslösa brist på självkritik-, är sin diktatoriskt exklusiva rätt att med alla medel bevara den egna politiska etniciteten. Rashygieniskt. Här gillas inga andra yttre attributer än röda och gröna färger. ”Alla ska vara med” -- utom SD. SD har fel färg, annorlunda kultur och ingen känner dem eller vill ta reda på vad de vill. För alla är rädda, har SD-fobi. Anfall är bästa försvar. Projicering.
Det är politiskt korrekt med viss fördomsfullhet. Våld, hatkampanjer, öppen fientlighet, mordförsök, förföljelse, trakasserier, förtal, förtryck och allsköns odemokratiska metoder får juridisk absolution, om det utövas mot rätt politisk målgrupp. Det främmande, skrämmande, nya SD-partiet. Sedan projiceras detta skamliga beteende på de diplomatiska och fredligt sinnade sverigedemokraterna.
Regeringen är förstås mån om sin egen maktkultur, förankrade åsiktsplattform, som ingen får utmana. Endast deras egna åsikter är rumsrena och de redan välbekanta partierna har ett existensberättigande. SD skall med ont fördrivas och (med klara likheter) behandlas som judarna under nazismen. Diskrimineras och kränkas. Den här politiska motsvarigheten till etnisk utrensning är både legal och går under högt buren falsk demokratiflagg.
Dagens politiska klimat är ett dödligt virusangrepp. Virus brukar inte räknas som en livsform, då de saknar egen ämnesomsättning och angriper sitt eget immunförsvar. De kan inte föröka sig utan att infektera sina egna levande celler och förgöra sig själv.
Åh Isabella, detta borde alla politiker i Sveriges Riksdag läsa!
Har de minsta lilla rättskänsla borde de sedan vara lite försiktigare med att använda sig av sina slentrianuttryck om det stora värdet i mångfalden, och även det flitigt använda uttrycket ”alla människors lika värde” samtidigt som de med en frenesi, som är närmast hysterisk, förtalar Sverigedemokraterna. Jag, SD-sympatisör, vill vara lika mycket värd som alla andra!
Du är lika mycket värd som alla andra, Hanna-Maria.
Hela den här mobbingprocessen är ett maktspel, som handlar om att indoktrinera väljarna och förhindra att de röstar på SD och ger Sd makt. Den odelade makten vill de ha av egoistiska skäl; de är inga demokrater utan raka motsatsen. Har de en gång kämpat för folkets rättigheter, så har de svikit sina ideal -- och det går upp för fler och fler. Jag har tidigare varit socialdemokrat och därför är jag kanske bittrare än de flesta mot sossarna, som jag anser har manipulerat, svikit och lurats långt över anständighetens gränser för att etablera maktposition -- och nu gör sådana här svenskfientliga utspel som inte går att bortförklara eller blunda för. Varenda sosse i min bekantskap (i stort sett alla) har gått över till SD, som den normalaste sak i världen. ”Allt som sossarna en gång var och skulle vara, det står idag SD för.”
Socialdemokraterna har blivit socislamdemokraterna. Jag känner inte igen dem längre. De skrämmer mig.
Sverigedemokraterna demoniseras, för att vi inte accepterar att de går in för att förvandla Sverige till ett mångkulturellt elitsamhälle, där allt svenskt diskrimineras och förjagas. Mångkultur är floskler! Vad som eftersträvas är en enda kultur och allt ryms under islampolitiken -- som gömmer sig under religionen som täckmantel. Ondskan själv som fundamentalistisk. Det är en giftig röta som gått in i vårt lands väggar. Nu börjar etablissemanget inse att allt färre tror på ”Sd som främlingsfientligt”, som de klistrat på oss -- helt utan grund -- så därför börjar angreppsvinklarna handla om andra saker.
Nu angrips vi för att vara ”kvinnofientliga” istället. (Hur nu det går ihop med islamiseringsmotståndet.) Du kan läsa mer om det på Mattias Karlssons (SD) blogg -- ett strålande klarsynt svarinlägg till anklagelserna. Sd vill sänka senaste abortveckan från 18 till 12, för i alla andra Eu-länder ligger gränsen på 12 veckor. Sverige anses som extremt som fortfarande har så hög gräns som aborttillåtelse i femte månaden! Vad etablissemanget alltså säger är att hela Europa är kvinnofientliga….Vilka pratar om bra människosyn, som tillåter (mot WHOs regler) abort i vecka 18 och vissa talar om -- i sken av att ”ta till vara kvinnors rättigheter” -- att höja till 20 v? Hur de än vänder sig så har etbalissemanget svansen bak.
Etablerade partiers politiker har suttit trygga så länge vid makten, och kliat varandra på ryggen med att stifta självgynnande undantagslagar som hela tiden inskränker folkets rättigheter, makt och likavärde, att de helt enkelt är livrädda för att åka ut ur den priviligierade värld som de skapat åt sig själva, för att behöva överleva ute i den verklighet som de skapat åt det vanliga folket. Demokrati? När de blir rädda för att själva leva i den värld de själva skapat åt andra? De räknade aldrig med att det skulle kunna hända; därför är SD ett stort hot som med alla medel ska förtalas, smutskastas och fråntas makten att kunna innebära just det.
Deras värsta mardröm: att själva behöva leva i den verklighet de skapat åt sitt folk. Risken för det kommer allt närmare ju fler röster SD får.
Sträck på dig!