Senare försökte vi oss på att ta fram egna kycklngar i en äggkläckningsmaskin. Gulliga kycklingar blev det de hade ju ingen mamma med skyddande varma vingar att krypa in under. En höna fick då chansen att ruva och det blev även då gulliga kycklingar och det var bedårande att se hur hönan tog hand sina små.

Men, men när vi tog fram egna kycklingar blev cirka hälften tuppar och med fem tuppar i hönsgården blev det inte så roligt. Hönorna som tyckte att det räckte att bli betäckta en gång per dag blev nu våldtagna för alla tupparna ville förstås bli kycklingfar. I stället för att lägga ner sig paringsberdda sprang hönorna för livet när de såg en tupp.

Tuppbeståndet minskade med duvhökens hjälp. Några av raskycklingarna, som vi köpt, levde inte så länge, några andra raskyckligar fick problem med sin leder och måste avlivas ganska unga.

Hönshållningen slutade med att hönorna fick gå i pension och till slut var det bara en höna kvar. Hon var pensionär länge, bortåt 10 år innan hon flyttade till hönshimlen.

Vad händer med de utsorterade tuppkycklingarna? Jo, de lär malas ner levande till något slags djurfoder! Äter man kött kan man förstås slakta tuppkycklingarna och äta upp dem. Men för dem som inte vill äta kött men ägg är det en olöslig ekvation.

Min far sa en gång, att egentligen är ingen värd det kött som var och en inte är kapabel att döda med egna händer. Det ligger något i det. Nu är ju det här en utopi som inte ens skulle vara praktiskt kontrollerbart, men om det inte var lagligt att överlåta slakten på någon annan, att köpa kött och tjänst…hur många skulle då vara köttätare?
En intressant tankeställare. Om inte annat skulle svaret på den frågan berätta något om oss själva, som vi kanske inte haft anledning att reflektera över förut. ”Om jag inte kunde köpa kött, utan var tvungen att döda djuret själv -- skulle jag göra det då?”
Nu skulle väl många svara att man gör var som helst om man är hungrig, men detta får ju ställas mot bakgrund av att varken hunger eller svält är förestående -- man har fortfarande tillgång till bröd, ägg, mjölk, smör, ost, frukt, svamp, nötter, grönsaker, ris, pasta… Hur många skulle känna sig tillräckligt motiverade? Hur skulle det här påverka köttmarknaden och därmed djurens liv?

Ibland funderar jag på att ha egna höns och ett par kor, för ägg och mjölk. Fådjursskala, bara för eget husbehov. Jag har väldigt svårt att föreställa mig att jag skulle kunna döda ett djur, vilt eller tamt, om det inte vore i en instinktiv reaktion. Som i självförsvar. Eller, som Annika berättade -- för att akut förkorta ett lidande i en ohjälplig situation.

Vad man kanske kan sammanfatta diskussionen som uppstått med är att vad som är onaturligt i vårt köttätande -- och som måste förändras -- är på vilket sätt djuren behandlas. Det är det primära målet.

Nedan text är hämtad ur doktor Dahlqist blogg. Länk här.

”Vår art har haft kött och fisk som basföda under praktiskt taget hela sin tid på jorden. När våra förfäder för omkring 5 miljoner år sedan började leva i anslutning till vatten började hjärnan växa tack vare att basmaten blev fisk och skaldjur med hög halt av de långkedjade omega 3 fettsyror som är avgörande för vår tankeförmåga. Förmänniskorna blev allt klokare och upptäckte att de kunde göra maten lättuggad och lättsmält om de lagade till den vid en eld.

Den äldsta eldstad med tillagade matrester som man hittat hittills är 800 000 år gammal men förmodligen började man laga mat redan för 2 miljoner år sedan. Man skaffade sig effektiva vapen och började jaga storvilt på grässlätterna. Matsmältningsapparaten hade tidigare dominerats av en stor grovtarm där bakterier jäste sönder växters cellulosaväggar och därmed gjorde växtnäringen tillgänglig.
När man började laga mat behövdes inte längre den stora energikrävande grovtarmen och de stora käkarna. I stället uppkom effektiva enzymer för omsättning av animaliskt fett. När den moderna människan uppstod för 200 000 år sedan var hon en specialiserad jägare och fiskare som ibland kompletterade dieten med värmebehandlade grönsaker och rotfrukter. Vår hjärna som till 60 % består av fett är fortfarande beroende av att vi äter animaliskt fett för att utvecklas optimalt.

Problemet i dag är att vi börjat massproducera mat med hjälp av konstgödsel och kraftfoder. Det är framför allt kött som fötts upp på ekologiskt producerat grönfoder, viltkött, vildfångad fisk, ekologiskt producerade mjölkprodukter och ägg som kan ge oss det animaliska fett som vi behöver för att utvecklas optimalt och för kroppens och hjärnans underhåll.”

Du har rätt i att en människa i extrema förhållanden behöver stort kaloriintag och att det då behövs mycket fett i maten men det går utmärkt att få i sig mycket fett från oljerika växter. Man behööver ju inte ens extrahera oljan.

Din hypotetiska fråga om vad jag skulle äta om endast fisk fanns att tillgå så skulle jag nog svälta hellre än att ta fisk i munnen. Nu talar jag för mig själv och jag äcklas så oerhört av animaliska livsmedel efter att inte ha ätit något från djur på flera decennier. När det gäller ost och ägg har jag i det längsta försökt vara pragmatisk men nu går det inte längre.

Jag valde bort kött och fisk 1977 av etiska skäl eftersom jag anser att djur har rätten till sitt liv lika mycket som människan fast när ett djur blir obotligt sjukt så är avlivning att rekommendera. Jag har till och med huggit huvudet av en och annan trast som mina katter skadat så att ingen återvändo finns och sedan lämnat dem åt sitt öde.

Jag vill dock inte missionera att alla ska bli veganer. Men vi verkar vara överens om att om många av dem som är allätare kraftigt minskade sin köttkonsumtion någon månad skulle förhoppningsvis marknaden inse att de förlorar kunder på det djurplågeri som nu försiggår i stor skala.

Jag inbillar mig inte att djur hade det så mycket bättre förr i tiden eftersom jag såg tillräckligt när jag som barn på 1940- och 1950-talet växte upp bland småbönder.

I flera sammanhang stämmer mognadstesen i att känna osjälviskhet -- men detta har begränsningar. Det finns extrema grader av osjälviskhet som hotar med självutplåning. I alla sammanhang håller jag inte med om visdomen i att det tyder på mognad att ge avkall på egna behov för att tillfredsställa andras. Det är som att tigga om att bli utnyttjad till döds av alla mindre nogräknade, som inte alls är på samma nivå, vilket långt ifrån alla är. Vi har alla en normal sjävbevarelsedrift, och ett ansvar att ta hänsyn till vårt eget värde i lika hög grad som till andras, vilket vi knappast bejakar med att sätta alla andras väl framför vårt eget. Så, det här beror på i vilket sammanhang man sätter tesen, tror jag.

Det här leder nog in på etisk filosofi, som kanske inte gynnar djurhållningsdebatten så mycket. :)

Jag märker i alla fall inte någon större skillnad annat än att jag blir lite mer lönnfet eftersom man får gå och småäta hela tiden, mättnadskänslan på en sallad sitter i 5-10 minuter och man kan ju inte knalla omkring med en säck morötter på ryggen hela dagarna precis

Och vem bryr sig om orienterare? Jag kan inte se att de har ett dugg med livscykeln att göra ;-)

Vad man däremot vet är att t.o.m grottmänniskorna jagade för att få näring, dvs kött, man har sett ristningar om det, men ingenstans ser man ristningar av ett majsfält eller en potatisåker.

Djurhållningen är under all kritik, det håller jag med om, men det är inte skäl till att bli vegetarian, en del vill ha det så som sin livsstil, det är okej för mig, själv jagar eller fiskar jag inte ens längre, och det skulle jag i så fall bara göra om jag behöver mat för att överleva. Nu köper jag det mesta i affären, tyvärr.

I enstaka fall när vår gårdsbutik har egenslaktat kött köper jag av dom, likaså potatis och andra grönsaker, då slipper jag hyckleriet med krav och nyckelhålsmärkta extra dyra produkter. Och här på landet känner man de som har gårdsbutiken personligen, man vet hur de har med djur, besprutning och inställning till plågsam slakt.

Säg mig, om du skulle vara hungrig NU och inte hade ätit på ett par veckor, snön ligger över åkrarna och isen ligger på sjön, vad är då enklast att göra, odla upp kål på dagen eller dra upp en fisk ur ett hål?

Människan kan inte överleva enbart på grönsaker, de som jobbar i extrem kyla, -35 -40 gör av med 5-6000 kalorier om dagen -- Hur många kilo sallad, kål, potatis och morötter blir det och var odlar man det mitt i vintern?

Någonstans i människans begynnelse så måste det ha funnits ett behov av animaliska produkter, annars skulle de ju inte ha gjort sig besväret med att jaga, det är ju alldeles för besvärligt, tidskrävande och energikrävande, då hade det ju varit mycket enklare att skala en potatis då, eller äta nötter, bär och frukt, eller hur?

Ibland krånglar det, Annika! Det blev efter uppdateringen till senaste versionen, så jag hoppas de rättar till felet vid nästa. Stort tack för länken!
/Isa

En vis person sade en gång, att det är ett tecken på mognad att kunna sätta andras behov framför sina egna utan att känna det som en uppoffring. Vackert, eller hur?

Som djurhållningen ser ut idag skulle du kunna pröva att vara i alla fall en nästan-vegan ett tag. Om alla gjorde så skulle kanske den heliga marknaden förstå vinken.

Att bara minska konsumtionen -- som du och jag -- skapar mindre efterfrågan. Det bidrar, för vi är ju inte ensamma. Särskilt bra är det om uppfödare och marknad kan sätta minskad förbrukning/ratandet i korrelation med VARFÖR. De ska inse att det lönar sig att behandla djuren bättre, inte tvärtom. Jag är i så fall för högre priser för att finaniera uppfödarnas ökade omkostnader för bättre djurhållning och empatiskare behandling/procedur vid slakt -- om nu det åberopas som orsak till missförhållanden. varför kan inte staten -- det är ju våra skattepengar -- lägga bidrag till vettiga ändamål, för en gångs skull, istället för att kasta dem in i det stora svarta hål som skapar än större uppfätt hål -- som nu.
Vi underskattar grovt djurens intuition och förmåga att uppleva ångest och skräck. En omtänksammare och mindre ångestfylld, stresskapande behandling krävs. Att låta slakten gå ögonblicklig och att djuren inte ges tillfälle att ana något. Är det för mycket begärt?

Tills dess kan vi bara bidra med små, men högst irriterande medel. Vara till kravfyllt besvär för marknaden.

Det finns många som argumenterar om att vara vegetarian eller inte, och var och en kanske mår bra psykiskt på sitt sätt av att äta som man tror är rätt -- Men människan behöver proteinerna i kött för att kunna vara stark i kroppen och blodet -- Sedan kan de militanta veganerna skrika hur mycket de vill, det är ofrånkomligt och vetenskapligt bevisat -- Än så länge ;-)

För den sakens skull skall man ändå inte plåga djuren och hänvisa till religionen, det är bara löjligt. Det finns absolut inget som styrker att man blir starkare eller får en bättre kropp eller psyke av kött där djuret fått lida alla helvetes kval. Jag tycker det mer verkar vara undanflykter för att få äta kött överhuvudtaget, så för att straffa sig själv för att man äter kött, så plågar dom djuret med sin Halal och Kosherslakt.

Även efter att ha slutat vara köttkonsument, kan man göra livet ”besvärligt” för handeln, genom att oförtrutet kräva garantier för på vilket sätt djuret slaktats och vart. Vilka är leverantörerna? till slut kan butikerna bli så pressade (det tar tid för dem också att besvara alla frågor) att de tar ansvar för åtminstone tydlig information -- och själva väcks till ökat medvetenade om varifrån de hämtar in köttprodukterna. ”Våra kunder köper inte längre vad som heslt”.