En vädjan för Maya

Läs – jag ber på mina bara knän – om Mayas berättelse. Räck ut din hjälpande hand, bara med att ge ditt namn till namninsamlingen för att påverka att Maya räddas från en synnerligen orättvis avlivning, ett helvete initierat av ett respektlöst fyllo!

Läs om den hjärtskärande situationen som Maya betvingas.  Hjälp henne få komma hem till sin matte och sina valpar!  Vi begär bara ditt namn och en minut av din tid, som kan göra all skillnad.  Ha ett hjärta!

/Isabella

Anders Hallgren är världens första hundpsykolog med mer än 45 års erfarenhet av arbete med problematiska hundar. Han har utvecklat en mängd analysmetoder som används för att kartlägga orsaker till problembeteenden. Han har en specialfördjupning i posttraumatiskt stressyndrom, PTSS. Anders är specialiserad på aggression hos hundar och är beredd att vittna som sakkunnig i Mayas ärende. (Läs hans utlåtande)

Namninsamling

Berättelsen nedan är hämtad från Djurens Jurister:

Maya på djursjukhuset (Bild: djurens jurister)

Maya är en 5-årig hundflicka som är en riktig knähund. Hon sover aldrig på golvet utan bara i sängen eller soffan. Fram tills den 6 april i år hade Maya aldrig varit utan sin älskade matte en enda dag. Matte är Mayas allt som hon följer överallt. Främmande människor är Maya lite blyg för, men efter att ha träffat dem ett par gånger vill hon sitta i knät och pussas.

I slutet av mars (26/3) fick Maya valpar för första gången i sitt liv. Förlossningen är svår och lång. En av valparna är död och har en sprucken skalle som något sticker ut ifrån. Matte ringer djursjukhuset som säger att sånt händer. Efter förlossningen är Maya en jättebra mamma som är mycket rädd om sina små ungar. Men hon beter sig inte som hon brukar. Hon är väldigt väldigt trött och dricker massor. Hennes ögon är röda. Om och om igen försöker hon gå in i garderoben där hon gräver och gräver. Hon har en grönsvart stinkande flytning som inte försvinner. Matte ringer djursjukhuset som säger att det inte är någon fara, att det kommer mycket efterbörd ett tag efter förlossningen.

När valparna är vecka, den 3 april, gamla kommer en bekant till mattes pojkvän till lägenheten. Mayas matte säger i telefon till honom att hon inte ville att han ska komma eftersom Maya är så rädd om sina ungar. Han bryr sig inte om vad hon säger utan kommer til hennes lägenhet i alla fall. I handen har han en påse med en plastflaska med hemblandad sprit i. Påsen luktar starkt av alkohol. Han kommer in i den mörka hallen, har ytterkläder och mössa på sig. Utan att hälsa på Maya står han i hallen en liten bit från dörröppningen till rummet där hennes valpar är (de ligger en halv meter innanför dörren).

Maya som varken har koppel eller halsband på sig ställer sig mellan den okände mannen och valparna. Hon varnar gång på gång mot inkräktaren. Hon skäller på honom i fem minuter. Då böjer han sig fram mot henne och hon springer den korta sträckan fram till honom och biter honom i hakan. Det tar illa och såret behöver sys. Därefter springer hon bort till sin matte ett par meter därifrån och fortsätter skälla på den okända mannen. Matte går fram och tar in mannen på toaletten. Hon vill ringa en taxi men han insisterar på att bli hämtad av ambulans. Han går ut och ställer sig och väntar på ambulansen. Efter sjukhusbesöket är mannen dock inte mer illa däran än att han senare samma kväll kommer förbi lägenheten för att hämta plastflaskan med spriten i.

Efter några dagar anmäler den bitne händelsen till polismyndigheten i Malmö. Han säger sig ha blivit attackerad och berättar inte om sitt eget agerande eller om att han befann sig i närheten av valparna. Varken matte eller hennes pojkvän känner igen hans beskrivning av situationen. Polisen frågar dem inte om vad som hände. Marie-Louise Törnblad på tillståndssektionen beslutar att Maya ska omhändertas. Detta trots att Maya har valpar, och utan någon utredning av ärendet.

Den 6 april åker polisen och hämtar Maya. Ett stort antal poliser stormar in i hemmet och beslagtar Maya. Matte tar ut henne till polisbilen. Valparna har de inget beslut om att beslagta. Men de tar dem också och skriver ner det för hand på samma beslut (Förfarandet är fel eftersom beslutet avser omhändertagande enligt tillsysnlagen. Valparna som ingen påstår vara en fara eller olägenhet kan inte omhändertas enligt tillsynslagen. Omhändertagande enligt sjurskyddslagen, för att valparna skulle få vara med sin mamma hade varit en möjlighet, men det beslutet fattas inte vilket gör att beslutet att omhänderta valparna är ogiltigt).

Maya som ryckts från sin hem och sin älskade matte av okända och bryska män, tillsammans med sina nästan nyfödda valpar, är panikslagen och rädd. Hon vill förtvivlat skydda sina valpar men är i ett hopplöst underläge och tvingas in i en bur där hon kedjas. Sedan får hon maktlöst se sina valpar hanteras av okända människor. Efter detta ska Mayas psykiska status och eventuella farlighet bedömas.

Maya, som aldrig visat en aggressiv tendens i sitt liv, befinner sig nu ett ett paniktillstånd. Det hon utsatts för hade drivit vilken nybliven mamma över förtvivlans brant, och det är precis vad som händer med Maya. Hon är utom sig och kämpar för sitt liv mot de som attackerat hennes valpar och henne.

Tillbaka i sin bur fastkedjad vid väggen tvingas Maya för första gången i sitt liv sova på ett kallt golv. Hon är rädd, ensam och förtvivlad. Hennes valpar läggs in till henne och varje dag i fångenskapen försöker hon göra allt för att försvara dem i den fientliga miljön. Hennes beteende gör att hon bedöms som aggressiv och farlig. Marie-Louise Törnblad på polisen beslutar att Maya ska avlivas. I beslutet hänvisar Törnblad till att länsveterinären/länsstyrelsen sagt att ärendet är ett specialfall eftersom Maya är så agggressiv och att hon därför måste avlivas. Dessa uttalanden menar länsveterinären i senare samtal med mattes advokat, att han inte gjort.

Maya ska dö. Hennes matte ringer Marie-Louise Törnblad på polisens tillståndsenhet som är den som drivit ärendet och fattat besluten. Marie-Louise kränker matte grovt. Hon menar att amstaff-hundar är galna och att man inte ska ha dem. Hon säger att ”vi kommer att avliva henne (Maya) direkt och det spelar ingen roll om du överklagar. Du har inte med saken att göra”. Matte springer i pyjamas till polishuset och överklagar beslut samt yrkar på inhibition av avlivningen. Länsrätten beslutar att avlivningen får vänta men att Maya ska fortsätta vara omhändertagen. När matte ringer till polisens uppstallningsplats får hon höra att Maya är galen och att hon hålls kedjad och får göra sina behov i buren. När matte ifrågasätter att man inte använder munkorg om man nu är rädd för Maya, får hon kränkande anmärkningar om att hon inte ska lägga sig i och att personen (Håkan) minsann har 25 års erfarenhet av hundar. När han sagt detta slänger han på luren. En vana han sedan fortsätter med.

Matte kontaktar allt och alla för att hjälpa sin Maya. Hon når oss på Djurens Jurister. Min första tanke när jag får höra om ärendet är att detta är något som en hundpsykolog, och inte poliser eller veterinärer, bör bedöma. Jag lyckas komma i kontakt med världens första och främsta hundpsykolog, Anders Hallgren. Anders ger generöst av sin tid och engagemang. Sextio mil från Maya och tio dagar efter händelsen lyckas han med det som varken polis eller länsveterinär klarat. Han gör en riktig bedömning av situationen och ber mig fråga Mayas matte om det fanns alkohol med i bilden och om Maya betett sig som vanligt efter förlossningen. Svaret på frågorna rätar ut flera frågeteckan eftersom matte berättar att Maya inte alls varit sig själv, utan betett sig så konstigt att Djursjukhuset kontaktats ett par gånger under veckan som följde efter förlossningen.

Ander berättar att normala hundar med nyfödda valpar har en väldigt stark vaktinstinkt och att en hund som är sjuk får sänkt aggressionströskel och att bithämningen minskar. Vi är nu övertygade om att Maya är allvarligt sjuk och vi fruktar för hennes liv. Det är fredag och snart går det inte att fåt tag i myndigheterna. Erica från Djurens Jurister ringer gång till gång på polisens tillståndsenhet. Hon säger till dem att Maya utsätts både för djurplågeri och brott mot djurskyddslagen och måste få vård akut. Liselotte Grant på polisen ställer sig oförstående och anser sig inte kunna göra något. Hennes inställning gör att Maya får vänta många timmar på hjälp. Fredag kväll beslutas att distriktsveterinären ska åka ut. Erica ringer distriktsveterinären och berättar om Mayas symptom. Han tar med sig ultraljudsutrustning och kan med den konstatera att Maya har livmodersinflammation. Fastkedjad och panikslagen, med sina små valpar, har hon varit utom sig av smärta i ett par veckor. Detta i myndighetens vård…

Sent på fredagkvällen opereras Maya på Malmö Djursjukhus. Hennes matte sitter och väntar hos polisen i 4 timmar för att få tillstånd att träffa Maya. Efter fyra timmar får hon beskedet att man inte hinner med henne så hon får gå hem. Nästa dag kontaktar hon polisen igen och får till slut besked att hon får komma till Djursjukhuset. Maya blir överlycklig men matte gråter. Den fina välmående och lugna hundflickan är rädd och orolig. Hon har på 10 dagar gått ner 7,5 kg och tappat päls i ansiktet. När matte ska gå gråter Maya förtvivlat och hon fortsätter gråta i fem timmar.

Vi jobbar för att få ut valparna från polisens uppstallningsplats, Hjorthögs Gård. Valparna har beslagtagits på ett ogiltigt beslut och det finns i dag inga djurskyddsmässiga grunder till att hålla dem på Hjorthögs gård eftersom mamman inte längre finns där. Inre befäl på polisstationen i Malmö får information om detta lördag kväll men agerar inte.

Sedan 3 dagar är Maya nu skild från sina 3 veckor gamla valpar. Hundägaren får ingen respons när man söker polisen för att få hämta sina valpar. De som är ansvariga för uppstallningsgården lägger på luren i örat på hundägaren. Detta finns inspelat.

Djursjukhusets personal berättar att Maya är väldigt rädd men också väldigt trevlig och rar. Hon har inte visat någon som helst aggressivitet. Maya som tidigare var glad, sprallig och stabil sitter nu med hukande huvud och svansen mellan benen. Djurjukhuset kan komma att lämna tillbaka Maya till stället där hon behandlades på ett sätt som skrämde vettet ur henne.

Kommentarer:

(”Man” i avsnittet nedan avser polismyndigheten)
Av utredningen i ärendet framgår att polisen genomgående agerat felaktigt i hanteringen av Mayas ärende. Normalt sett hämtas inte en hund efter anmälan på det sätt som hänt Maya. Man har inte beaktat det olämpliga i att omhänderta en hund som enligt uppgift bitit en okänd man som luktade sprit, i hundägarens bostad, inom en meters avstånd från hundens valpar.

Man hämtar dock Maya direkt efter anmälan utan att ge hundägaren tillfälle att berätta vad som hänt. Valparna har tagits utan att det funnits ett giltigt beslut för det och därmed har polisen gjort sig skyldig till egenmäktigt förfarande. Man har inte kontrollerat om Maya varit frisk vilket hon inte var. Detta har fått till följd att Maya stått fastkedjad i 12 dagar med livmodersinflammation, vilket orsakat henne ett stort lidande.

Hundpsykolog har inte konsulterats utan man gör från polisens sida bedömningen att hunden inte kan besiktigas och gör sedan ett tankehopp och säger att slutsatsen är att hunden är farlig och risken är stor för personskador. Denna bedömning görs utan besiktning och i en situation som innebär att hunden är panikslagen. I besluten hänvisas till att länsveterinären/länsstyrelsen sagt att det är ett specialfall och att avlivning är nödvändig. I samtal med mattes advokat förnekar dock länsveterinären, Lennart Sjöland, att detta har sagts.

Maya har hållits kedjad i bur vilket strider mot djurskyddslagen. Då man sett hennes reaktion har det varit uppenbart att förfarandet orsakat henne lidande varför rekvisiten för brottet djurplågeri är uppfyllda. Att överhuvudtaget utsätta en tik med nyfödda valpar för den hantering som skett är ett brott mot bestämmelserna i djurskyddslagen. Man vägrar att lämna ut valparna trots att man uppmärksammats på att beslutet att omhänderta dem är ogiltigt och att ett kvarhållande därför innebär olovligt förfogande.

Vi på Djurens Jurister har gått igenom hanteringen av tillsynsärenden under ett par år. Vi kan konstatera att agerandet i Mayas fall inte stämmer med hur polisen brukar hantera den här typen av ärende (händelse i hemmet, hund som inte tidigare varit anmäld och där det finns valpar).

• Djurens Jurister
• Anställda på djursjukhuset uttalar sig om Maya
• Anders Hallgren, hundpsykolog och psykolog beredd att vittna för Maya
• Namninsamlingen