”Förbud är inte rätt väg att gå”

Belgien lagstiftar mot burqa
Belgien har som första EU-land röstat igenom ett förbud för niqab och burqa på allmänna platser, vilket av mig  – underförstått – också torde  inkludera arbetslivet. Omröstningen utföll med 134 röster för ett förbud och ingen emot. Förslaget väntas även gå igenom i senaten och lagen träder troligen i kraft i juni eller juli.  (SvD)

Men Sveriges politiker fortsätter svika oss. De tillåter att religionen islam överordnar sig både svensk lag och den svenska befolkningens identitet. Här skönjas inga utsikter till att ens överväga förbud.

GT ledare:
I Sverige känns det för många bisarrt att se en kvinna i heltäckande klädedräkt, burka och nikab. Det är helt emot vår svenska kultur och tradition.
Även i Sverige har alltså förbudsfrågan väckts genom en motion i riksdagen av två centerpartister. Motiveringen är dock att ingen ska tvingas att täcka sitt ansikte. De som är emot ett förbud menar att det kan förvärra segregationen i samhället och att det är ett brott mot religionsfriheten.// Alliansen och oppositionen är överens, lagstiftning mot heltäckande klädsel är inte en lösning. Det betyder inte att man är positiv till burka eller niqab men ett förbud är fel väg att gå.

”Det betyder inte att man är positiv till burka eller nikab men ett förbud är fel väg att gå”

Låt bilden tala (Bildkälla: http://logicgod.com/2009/06/28/)

Islam, som betyder ”underkastelse”, är undantagen förbud – och vi måste ständigt underordna oss dess krav på vårt samhälle och vårt uppförande. Aldrig tvärtom. Och det är ändå i vårt land det här  äger rum i.

Förbud, anser politikerna och även medierna, är bara rätt väg att gå när gäller den svenska befolkningens yttrande- och åsiktsfrihet. Det är slutsatsen man kan dra, eftersom det är det som händer. Rätten att få ha en egen åsikt är vår alls rättighet, den angår oss alla, men det gör inte fjärran länders religioner.

Förbud är fel väg att gå, men tydligt bara när det gäller att begränsa  förtrycks- och förbudsreligionen islam offentliga räckvidd. Alla har rätt att ha sin egen tro men inte att låta den privata livsåskådningen märka det allmänna eller offentliga livet.

Vi andra lever i allt tajtare tvångströjor vävda av utökade och allt bisarrare förbud, regler och restriktioner som allihop går ut på att rätta sig efter fjärran befolknings religiösa välbefinnande.  På vår trivsel, vår frihet, vår trygghet, vår välfärd och vårt lands bekostnad.

I Sverige är nu vår allas åsiktsfrihet,  vår tankefrihet,  farligt nära att avvecklas, ord för ord och ämne efter ämne. Redan nu hårdcensureras vi och förvägras komma till fritt uttryck i öppna debatter och än mindre på demokratiskt lika villkor.
Detta sker utan några som helst samvetsbetänkligheter kring vad de å andra sidan anser är ”alla människors rätt att vara fria och själv bestämma över sitt liv,” när det gäller rätten (vilket oftare är tvånget) att bära symboliska utstyrslar i vilka sammanhang de än behagar.

Tanken på alla människors rätt att vara fria och själva bestämma över sina liv, gäller dock inte oss själva. Det är inte bara dubbelmoral, utan så pass djuplodande diskriminering av den inhemska etniciteten, att samhället blivit sjukt.

Steget är inte alls långt borta från att svenskar förbjuds åka kollektivtrafik, eftersom den importerade ”överheten” ska ha bussplatserna. Vi måste ge upp vår yttrandefrihet, för ”överheten” måste kunna ha sin prekära typ av yttrandefrihet i såväl ord som handling oantastlig.  En ensidig yttrandefrihet som går ut på att förbjuda all opposition mot den.
Redan nu måste vi avstå från arbeten, för att Muhammed ska ha jobbet. Vi bestraffas om vi har invändningar eller bara gör anspråk på lika villkor och lika rättigheter. Vi åtalas, drabbas av ekonomiska bestraffningar och andra sociala  straffsanktioner.
Särbehandlingen och förtursystemet har antagit rasistiska proportioner, och de enda som inte inser vad till och med många av våra invandrare själva upplever och skäms för, är en folkilsken maktelit som portionsvis återinfört direkt nazistiska förhållanden.

Lyss:

• Alla människors rätt att vara fria och själva bestämma över sina liv
• Förbud är inte rätt väg att gå.

Detta är ord från samma politiker som inte hyser några som helst skrupler eller samvetsbetänkligheter inför möjligheten att förbjuda vissa politiska partier, vissa politiska åsikter – men som inte kan tänka sig att så mycket som inskränka fjärran religioners tveksamma rätt att ge uttryck för sina politiska vålds- och förtrycksideologi i vårt land.

Som de själva sagt nu - de behöver inte vara positiva till folks åsikter och vissa partiers förslag på lösning, men förbud är fel väg . Eller…hur ska de ha det?  De kan inte både äta kakan och ha den kvar. Låghalta stolar måste jämnas till för att inte vackla och falla, och det är vad vi måste göra -  byta ut hela regeringen.  Att det är det enda som finns kvar att göra, framgår av att regerande partier är  fientligt oresonliga, öppet hatfyllda, agerar och uttrycker sig odemokratiskt, och är helt oemottagliga för argument som inte är möjliga för dem att vederlägga.  Att så fullkomligt skita i en bevisning om att de har fel, och motsätta sig all logisk och förnuftsmässig kursändring, är spritt språngande galenskap.  Det är vad som skrämmer mig mest av allt. Galenskap är nämligen inte kontaktbar och befinner sig utom räckhåll för rationella argument. Vad återstår?

På PI (samma ämne) publicerar signatur ”Grävskopan” en mycket klarsynt påminnelse till oss alla, vilken förtjänar att reciteras och lyftas fram, och därför tar jag mig friheten att låta denna avrunda inlägget.

”Det var aldrig någonsin meningen att religionsfriheten skulle användas som ett vapen för att omvandla västvärlden till en islamiskt styrd stormakt. Det var inte heller meningen att religionsfriheten skulle bli ett medel för att leva isolerat från det övriga samhället, men ändå på det övriga samhällets bekostnad. Det var inte heller tänkt att en grupp extremreligiösa skulle få diktera villkoren för alla övriga i samhället.
När religionsfriheten drevs igenom, så var det mest frågan om tvister mella olika kristna grupper. Hade man kunnat föreställa sig att Sverige skulle invaderas av hundratusentals muslimer inom loppet av ett par decennier, och att dessa muslimer skulle hänvisa till religionsfriheten i samma ökande takt som deras religionsutövande radikaliseras, så skulle lagen aldrig ha blivit verklighet. Ingen kultur skapar regler som är gjorda för att utplåna den egna kulturen. Detta vet alla inblandade. Ordet religionsfrihet är en dimridå, i vars skydd man passar på att stjäla hela vårt land och vår kultur. När kuppen väl är genomförd, så ser man till att skingra dessa rökmoln fortare än kvickt, och meddela i klartext: Här ska islams lagar råda.

Islam är inte heller en religion, utan en totalitär ideologi, som reglerar människornas liv i minsta detalj, från vaggan till graven. Islam är oförenligt med demokrati, eftersom det fastslår att makten utgår från islams heliga skrift, och inte från folket. Islam har könsdiskriminering och religiös diskriminering inbyggt i systemet, och är omöjlig att förena med ett liberalt samhälle som grundas på alla människors lika värde. Rangordningen inom islam är tydlig och kompromisslös: överst de muslimska männen, sedan de muslimska kvinnorna, och längst ner, i pariaklassen, ickemuslimerna, de otrogna hundarna. Det är något sjukt när representanterna för den styrande klassen gör allt vad de kan för att själva i framtiden få tillhöra den lägsta kasten.”

Välfärd är ingen mänsklig rättighet, utan en belöning som tillfaller dem som arbetat för den och gjort förutsättningarna för den till en livsstil.