In hate we trust?

EcceHomo (printscreen av Elisabeth Ohlson Wallins foto)

”Det tog inte lång stund innan islamisterna började försvara de muslimer som attackerade Lars Vilks vid dennes föreläsning vid Uppsala universitet”, skriver PI.
Först ut var Mattias Gardell, bror till Jonas;  en svensk religionshistoriker som från 1 juli 2006 är innehavare av Nathan Söderbloms professur i jämförande religionsvetenskap vid Uppsala universitet.

”Han mottog tidigare i år Lenin-priset, och 100,000 kronor, ur Jan Myrdals hand. Han ägnar nu sina dagar att, på skattebetalarnas bekostnad, färdigställa en bok om islamofobi.”

”Vi ska absolut ha yttrandefrihet, men man måste respektera människors olika tro,” säger Kamuran Serhanoglu till Sigtunabygden

Om nu Lars Vilks egen tro är att inte tro på Muhammed, eller islam, så är det alltså tydligt att hans yttrandefrihet och religionsfrihet bör begränsas?  Vem respekterar vems tro? Det finns inga ”men” angående yttrandefriheten, om var och ens tro ska respekteras.
”Varför vill han förnedra oss?”
Frågan som bör ställas är väl snarare varför muslimer medvetet går på Lars Vilks frivilliga föreläsningar, om de blir kränkta?

Personligen har jag svårt att se vad som är så provocerande med videon. Det som väckte anstöt hos mig var den stackars skabbiga hunden, inget annat. Den beramade videon som Vilks visade:  Allah ho Gaybar
Jag har sett värre saker, riktade mot verkliga grupper, utan att man hör någon rasa om kränkning. Exempelvis skulle man kunna förvänta sig att homosexuella kände sig kränkta, i än högre grad, men protesterna uteblev. Varför?

Det går inte kränka en föreställning om ett sändebud, personen lever inte. Muhammeds roll var från första början politiskt färgad och har aldrig varit annat. Islamisterna kallar islam för religion av det (enda?) skälet att ingen får hejda en religion; islam vill förvandla samhället och för att lyckas måste de ta över allt annat. Det är ingen religion, en tro, det är en totalitär maktfaktor. Islam är fullkomligt livsfarlig, just för sin politiska hänsynslöshet.

”Det är beklämmande att Uppsala universitet, som ska vara en plats för kritisk tänkande och skarpa hjärnor, ger Vilks en plattform”, säger Mattias Gardell, utan att jag på något vis inser på vilket vis universitetet går emot principerna ifråga. Vilka skarpa hjärnor har luttrats av kritiskt tänkande, utan att utmanas? Det är rena dumheterna.

Lars Vilks tillbakavisar starkt kritiken från Mattias Gardell

Vilks provokationer känns något blasé för oss som inte är muslimer för fem öre, men de avslöjar  ju vilka importerade mekanismer (intolerans) som triggas igång i vårt så kallade fördomsfria samhälle.  Bristen på civilkurage. Rädslan att stöta sig med maktorgan men skylla på religionsfrihet. Det finns de som anser att Vilks konst är hets mot folkgrupp, utan att förstå att islam är en religion, inte en folkgrupp. I så fall tillhör vi alla en folkgrupp, även konstnärerna, som i så fall måste stå tillbaka för en annan grupp. Yttrandefriheten blir till en fråga för vem.
När man försöker göra rasism av yttrandefriheten, kan det inte bli allvarligare. Här handlar det snarare om att en, för oss, främmande religion ges tolkningsföreträde och rätten att bestämma vad vi är fria att yttra oss om i vårt eget land. Sverige håller milt sagt på att balkaniseras.

”Svenskar har till slut börjat förstå värdet av yttrandefriheten. Ideologin om att spridningen av islamisk fundamentalism är en berikelse för samhället är på väg att bryta ihop – det är i alla fall Vilks uppfattning.”
(I Mitt Sverige)

”Videos av vad som skedde under detta möte har gått världen runt,” skriver de. ”Det måste nu står klart för alla och envar, som har ögon i huvudet, exakt vilken sorts kulturberikning som allahu akbar-flocken representerar. Det är dags att ställa frågor. Hur kunde den svenska säkerhetspolisen – SÄPO – tillåta mängder av uppenbara bråkstakar att komma in i möteslokalen? Vem håller de svenska myndigheterna med – frihetens förkämpar eller tillhängarna av den islamiska totalitarismen? ”

Har alla redan glömt utställningen Ecce Homo, av fotografen Elisabeth Olsson?  Fotografierna är alla kopplade till bibelcitat. Fotografen använde sig medvetet av homosexuella modeller och miljöer, för att kommunicera likheten mellan bibliskt och modernt utanförskap och för att visa på Guds allomfattande kärlek.  På bilden Nattvarden förekommer istället transvestiter, som en kommentar till att Jesus ofta enligt bibeln intog måltider ihop med utstötta. (Wiki)

Jag bara undrar: vad är skillnaden?  Många kristna blev enormt ”provocerade”, och lär bli det snart igen, men det har inte inneburit att utställningen stoppats eller hindrats.   ” Tio år efter premiären ställs Elisabeth Ohlson Wallins utställning Ecce Homo ut tillsammans med In hate we trust i Örnsköldsvik. Utställningen öppnar först 20 juli.” ( QX)

NWT har idag en bra ledarartikel: ” En dansk skalle mot demokratin”