Svensk andningsförlamning

Rasismen har djupnat i Sverige och det är de i politiska elitens mångkulturförespråkares fel. De har importerat rasismen och den är framförallt riktad mot oss själva. Att det är så, det erkänns givetvis inte, utan man möblerar bara om skuldförhållandet.  Hur en normal svensk än vänder röven i förhållande till den befängda massinvandringen, så är de biverkande horribla problem som medföljer den, naturligtvis svenskars fel.  ”Svenskarna har attitydproblem.”

Fördelarna (finns några, annat än de lögnkonstruerade?) tillskrivs givetvis oavkortat berikningseliten, som vore den ett mannaregn över Sverige från en så mycket bättre värld. Ni vet, den där bisarrt underutvecklade burqavärlden, som vårt nya herrefolk varit tvungna att fly ifrån. Varför?  Om nu de invandrade kulturerna skapat så förebildliga, framstående samhällen, så begriper vi inte varför enbart krig, fattigdom, förtryck, tortyr och religiöst vansinne existerar i The Golden Boy-länderna.
Än mindre begriper vi varför religioner (kulter) och kulturella egenskaper som ligger till grund för allt vansinne i världen, ska implementeras i vårt eget – bevisligen – fungerade koncept för vad som möjliggör fred och välfärd.

Vad – exakt – har vi hittills sett att massinvandringen bidragit med av omistligt positiva slag?

Vi har fått en okontrollerad, extrem kriminalitet på halsen. En hämningslös ekonomisk åderlåtning. För oss; en vilt främmande, oönskad och oerhört förfulande och skrämmande vandalism, respektlöst nedbrända skolor och uppbrutna våldshärjade gator och social otrygghet och misär. Vi piskas att godkänna och välkomna den islamska religionen som påbjuder (bara bland annat) judeförföljelser och svenskfientlighet – ren rasism – för att undvika själva stämplas som ”rasister”.   Projicering och omfokuserande skuldbeläggning.
Svenskarna som åtminstone sedan 60-talet praktiskt taget uppfostrats med uppmaningen om att  motverka allt vad rasism heter, och lära sig uppfatta de farliga signalerna på vad som utmärker nazism, tvingas nu medels politisk förföljelse underkasta sig en nyordning av öppen etnisk diskriminering och praktarslad rasism – och nazism.

”Hur kunde det hända?”
”Hur kunde vi tillåta det ske?”
”Låt det inte hända igen!”

Har vi inte hört dessa slagord, sedan nazismen ”försvann” efter andra världskriget?  Mot bakgrund av detta är det en fullständig gåta att vi plötsligt sitter med en huvudlös politik som uppmanar oss att uppleva det som en föredömlig ”god människosyn” att tillmötesgå krav från importerade religioner med empatiavtrubbade (eller rent av empatioförmögna), egocentrerade, självförhärligande och djupt diskriminerande värderingar som manifesterar allt detta som vi lärt oss strypa i sin linda!

Tacken för vår missriktade generositet känns i själen. Och plånboken. Vi är utsatta för ett tvångsfinansierande och premierande av ett kapitalt misslyckande, som vi begråter. Vi vet idag mycket väl hur historien upprepar sig, fast vi inte tillåter det ske. Det händer när makthavarna bestraffar de som inte rätar in sig i leden och tvingar dem bekosta sitt eget förtryck. När det blir straffbart att yttra sin mening. När man varnar för döva öron – då är klockan slagen.

Nu!

Lögn och bedrägerier. Vilseledning och systematiska hycklerier. Vi har varningssignalerna mitt framför ögonen: förföljelser och vuxenmobbing på högsta nivå. När barnens förebilder är dubbelmoraliska politiker som å ena sidan i ord påstår sig vilja ta krafttag mot skolmobbingen, men å andra sidan i handling uppmanar till trakasserier av- och odemokratiska metoder mot utpekade meningsskiljaktiga fränder.  Vad som helst för att få ett skenbart övertag.  Låtsasvärlden är väsentlig.  Genom att underlåta all slags bestraffning för fysiskt och verbal misshandel av dem med åsikter som inte är politiskt godkända – av självutnämnda idéhärskare med komplett storhetsvansinne, så uppmuntrar de att en moderniserad nazism växer fram.
I detta stjäl de folkets medel och illegaliserar deras rättigheter och yttrandefriheter för att undergräva deras möjlighet att försvara sig mot, och stå emot, vansinnet. Förtryck. I all sin blanka, meninglösa glans. Konsten att tillbakautveckla och förstöra ett framgångsrikt lands både finans, miljö, värdegrund och attityd: ”hur kunde vi låta det ske, varför såg vi det inte och stoppade det, när vi kunde?”

Förstörelse, vantrivsel, rädsla och nyfattigdom. Reser vi utomlands kallas vi ”stupid swedes”, med referenser till den komplett vansinniga invandringspolitiken. Men: inga klara klockor ringer hos de fartblinda politikerna, som inte ens tillåter sig komma till sans av det faktum att de faktiskt inte varken kan försvara eller vågar debattera sin egen politik!
Allvarligaste tecknet på bristande sjukdomsinsikt är väl just den?  Massinvandringspolitiken har slagit klorna i det politiska etablissemanget som en irrationell tvångshandling, som inte låter sig förklaras eller rättfärdigas – den ska bara fortsätta utom rim och reson, trots att den som för den både ser och bevisas om att den bara försvagar och förgör den egna kroppen och det sunda självmedvetandet.

Istället för att ta ansvar för det helvete politikerna skapat, skyller de alla övervägande nackdelar med mångkulturen på svenskarna och kräver att de kröker rygg i förlängd rasism.  (Läs en verklighetsskildring.)

Den journalistiska förruttnelsen, och största blindstyrande medlöparna för demokratin i Sverige, är Björn Ramel på Sydsvenskan. Två tankeväckande krönikor har på kort tid publicerats av PI:s Gustav Jansson. Den första är:
”Är Björn Ramel på Sydsvenskan dum i huvudet?”

”HATBROTT. Brottsförebyggande rådet (BRÅ) har presenterat sin rapport Hatbrott 2009 där man konstaterar att antalet anmälda hatbrott inte ökat sedan senaste raporttillfället. Det kan man ju tycka är bra nyheter om man bortser från faktumet att hatbrott riktat mot etniska svenskar inte finns med i statistiken. Sanningen hade med stor sannolikhet varit en helt annan om även dessa ymnigt förekommande illdåd hade räknats in.

Vad som däremot ökat är antalet anmälda hatbrott med antisemitiska motiv, och där ligger mycket muslimtäta Malmö på en föga hedrande förstaplats. Detta har föranlett Björn Ramel på sydsvenskan, känd som en ytterst islamiseringsvänlig tidning, att skriva en bitvis märklig ledartikel betitlad ”Skånsk dynga”.

Artikeln kan till synes verka adekvat då Ramel åtminstone inledningsvis håller sig till en tämlig korrekt beskrivning av sakernas tillstånd. Men det dröjer inte länge förrän artikelförfattaren går vilse i sedvanligt politiskt korrekt svammel.

När Ramel tar steget från en korrekt verklighetsbeskrivning till att blanda in den påstådda ”främlingsfientligheten” i diskussionen om den starka antisemitismen i Malmö, som i vissa fall t o m tvingat människor av judisk börd att flytta därifrån, så börjar man undra om inte Björn Ramel har helt andra avsikter med sin ledarartikel än vad som från början gavs sken av.

Jodå, visst är det så. Han börjar nu helt ogenerat att implicit beskylla Sverigedemokraterna för antisemitismen i främst Malmö, ett SD som gång på gång profilerar sig som det parti i Sverige som är det första och främsta att värna den judiska befolkningen.

Ramel tycker att dom etablerade partierna skall markera starkt avstånd från dessa ”maligna brott” som han kallar dom, och det avståndstagandet skall riktas mot bl a Sverigedemokraterna. Alla, och jag menar verkligen alla, som har en femårings fattningsgåvor eller mer VET vilka det är som ligger bakom 100% av dom antisemitiska hatbrotten i Skåne, och det är inte Sverigedemokraterna.

När så Björn Ramel ställer sig och pekar med hela handen mot dom som han uppenbarligen anser står bakom hatbrotten mot judar i Skåne så pekar han åt totalt fel håll. Eller är det så att Ramel verkligen är så dum i huvudet som hans artikel ger intryck av? Eller har han en annan agenda? Vem vill han försöka lura?

Att inte peka ut dom som verkligen är skyldiga istället för att lägga skulden på oskyldiga är samma sak som att gå dom skyldigas ärenden. Det är precis vad Ramel gör i sin ledartikel. Istället för att säga det alla vet, att det är Malmös  talrika muslimska befolkning som gör sig skyldiga till dessa hatbrott…

Björn Ramel och Sydsvenskan vill uppenbarligen hellre gå extrema muslimers ärenden genom att peka ut Sverigedemokraterna, än att på ett ärligt och korrekt sätt belysa varifrån det riktiga hotet mot Sveriges judiska befolkning kommer. Och det, mina vänner, placerar Ramel i samma division som förintelseförnekarna. ”/Gustaf Janson

Den andra är:

OPINION. Den notoriske svensk- och Sverigehataren Kurdo Baksi ondgör sig i en debattartikel i dagens SvD över faktumet att Sverige avvisar irakier som inte uppfyller något som helst krav för att betraktas som ”flyktingar” i lagens mening. Nu kräver (hört det förut?) Baksi att Sverige omedelbart stoppar alla ”massavvisningar” till Irak.

Baksi är som så många gånger förut inte speciellt intresserad av vad svensk lagstiftning har att säga när det gäller krav för att beviljas asyl. Här är det andra kriterier som gäller. Men det viktigaste är trots allt att alla som vill skall få stanna i Sverige. För tillbaka till det ”livsfarliga” Irak kan man ju inte skicka folk, alldeles oavsett flyktingskäl eller ej.

Man måste förundra sig över hur en sådan som Baksi resonerar. Från hela Norden går det direktflyg till dom ”farliga” ställen i Irak varifrån dom flesta av dom irakiska ”flyktingarna” kommer. Tusentals irakier åker hem på semester till landet dom med stor fara för sitt liv flydde från, enligt dom mycket fantasifulla lögnerna som presenteras för ett godtroget och handlingsförlamat Migrationsverk.

Man lämnar in en asylansökan, och reser med första bästa flyg tillbaka för att invänta besked från Migrationsverket. Att detta förekommer råder det inget tvivel om. Ändå hävdar Baksi och andra sagoberättare att Irak är ”farligt” att avvisa icke-flyktingar till?

Man förundras också över formuleringen ”massavvisning”. I Sverige uppskattas att det finns över 100 000 irakier. När man kritiserar detta och kallar det precis för vad det är, nämligen massinvandring, då blir man begabbad och bespottad och kallad för allt från främlingsfientlig till nazist. När Kurdo Baksi och folk med samma agenda och uttryckssätt kallar avvisningen av ett trettiotal irakier utan asylskäl för ”massavvisning” då publiceras krigstidsrubriker i gammelmedia med ordet ”massavvisning” i eldskrift.

Var finns sinnet för proportioner?

Baksi beklagar sig också över att ”många av dem misshandlades när de tvingades ombord på planet” och ”flera av de avvisade irakierna hade färska blåmärken strax efter landningen i Bagdad”. Ursäkta, men har Baksi sett hur dessa avvisade icke-flyktingar bär sig åt när dom skall placeras på planet? Regelmässiga slagsmål med polis och annan bevakningspersonal är legio, är det konstigt att dom som inte vill lämna ”Gratis är gott”-landet frivilligt då får blåmärken? Knappast!

Kurdo Baksi är vanemässigt helt opålitlig i sina artiklar och övriga publikationer. En önskan vore ju att någon med bra på fötterna kunde få en timme eller två med honom i en TV-studio så svenska folket verkligen fick se och höra vilken utstuderad charlatan han är.”/ Gustaf Janson

Min frågande slutkommentar till det hela är kort och gott:  vad i hela friden upplever sig en sådan som Kurdo Baksi, med sin usla syn på Sverige och svenskarna, ha i vårt land att göra?  Irak förefaller – med tanke på både härkomst och populärt semestermål – vara ett trevligare alternativ…