De lyser som glänsande frukt mot uppläggningfatens porslinska vithet. Kräftornas svulstiga glöd, all denna skalbara prakten. Smakfulla klösdjur med korinterögon, kungligt krönta av nyskördad krondill.
Sälta.
Och sensommarsol som landar i glasen.
- Skål!
Vi doppar färsk vallmofranska i vin och vänder vår berusning mot natten. Talar om minnen och fjolår och sjunger en sång.
Det är doften av kväll, som fäster sitt märke bak örat. En lurande räv. Prästkragar och viol. Ulla-faderulla-bakfulla. Skratten kastar girlander mellan hängbjörkarnas övergröna blad.
Det är Taube
och jag i en tegelröd augustikofta.
Nej, tacka vet jag surströmming. :-))
*Kramen*
Nejmen, Warg! :)
Hur surströmming smakar kan jag aldrig ta reda på, för odören hindrar mig från att komma i närheten för att få den chansen.
Det sägs att det smakar helt annorlunda mot vad det luktar, men vad hjälper det när lukten reser en förtvivlad äckelvägg 1 km framför tallriken. ;)
*kramis*
Jag har ätit surströmming två gånger i mitt liv. Det var två gånger för mycket! Skämt å sido, det smakar inte riktigt lika illa som det luktar, men nästan.
Härligt med kräftor. Jag fick fem tinor av en kund och för första gången skall jag försöka fånga kräftorna i Kungsbacka. Visst är det gott. Det är mycket gott. Vallmofranska i vin skall testas.