Med anledning av Expressens artikel ”Pensionärerna rasar mot SD:s reklamfilm”, tillskrevs Maja Fröman,informationschef för PRO- pensionärernas riskförbund, som Expressen på det här viset gjorde till talesman för landets alls pensionärer. Hon har tidigare varit pressekreterare på Finansdepartementet och informationschef på statliga Konjunkturinstitutet. Dessförinnan har hon arbetat som journalist på Kristianstadsbladet, Hallandsposten och Aktuellt i politiken.
”PRO, Pensionärernas Riksorganisation, tycker inte att det finns ett motsatsförhållande mellan pensionärer och invandrare.
- Tvärtom är det så att många invandrare gör ett jättebra jobb inom äldreomsorgen. Den skulle fungera väldigt dåligt om vi inte hade invandring, säger Maja Fröman, presschef på PRO.”
Jag frågade helt enkelt Fröman vilka fakta hon baserade uttalandet på, och hon ska ha en eloge för att hon svarade. Det är inte så vanligt idag.
Hon svarade:
Här är exempel på statistik från Framtidsutredningen 2009 (PDF-filen fick jag leta upp själv), från Stockholms stad.
”I Stockholms stads personalstyrka når andelen upp till cirka 26 procent, vilket ganska väl speglar andelen utrikesfödda av den arbetsföra befolkningen i staden.
De vanligaste yrkena bland utrikesfödda anställda i kommunen är undersköterska, vårdbiträde, personlig assistent och barnskötare.”
Detta stämmer också med min personliga erfarenhet. Angående arbetskraftstillgången står följande i rapporten:
”Redan idag möter såväl kommunala som privata välfärdsproducenter i Stockholms län en tuffare konkurrens om arbetskraften än i övriga Sverige. Kommunerna och de privata entreprenörerna bör därför tillsammans arbeta för att öka intresset för jobb inom välfärdsområdet. Fler ungdomar måste helt enkelt utbilda sig och skaffa sig behörighet – främst för yrken inom vård och omsorg.
För Stockholms stad gäller det dessutom att fortsätta arbeta aktivt för att marknadsföra staden som en attraktiv arbetsgivare. Samarbete sker idag med flera utbildningssamordnare.”
Sedan finns förstås ändå arbetslösa inom vårdsektorn, både svenskfödda och invandrare. Jag håller helt med dig om att det behövs ökad satsning på äldreomsorgen, det finns mycket i övrigt att önska.
Framtidsutredningen hon citerar och hänvisar till talar om Stockholms stads personalstyrka, vilket för det första inte speglar hela Sverige. För det andra duger den inte som statistiskt underlag att bygga ett påstående på, som faktiskt påskiner att om det hängde på den svenska vårdpersonalen, så skulle äldreomsorgen inte fungera. Det var det här som fick mig att reagera mycket kraftfullt.
26% motsvarar inte en fjärdedel av den sammantagna personalstyrkan på 42.000 som enligt Framtidsutredningen finns i Stockholm. Vidare finns ingen vink om inom vilken sektor av äldreomsorgen de invandrade resurserna arbetar; det har betydelse i sak om de utrikesfödda arbetar inom satsningarna påde särskilda boenden som inrättats för explicit invandrade åldringar med krav på att få tala sitt eget språk och behandlas i enlighet med sin egen kultur. En sorts äldreomsorg som uppkommit helt till följd av invandringen, med andra ord. Det får vi inte veta.
Det intressanta i dokumentet är att de påpekade 26% av utrikesfödda i Stockholms stads personalstyrka inte alls motsvarar andelen anställda invandrare i äldreomsorgen! 26% är den totala andelen anställda utrikesfödda i hela Stockholms stad, där de vanligaste yrkena är vårdpersonal – men det säger ingenting om hur många procent av dem som är anställda inom äldreomsorgen.
Resten av citatet i Frömans svar handlar om en vision som vill uppnås om högre och mer utbildning för utlandsfödda, vilket är lovvärt, men visioner är inte samma sak som hur de verkliga förhållanden ser ut. I synnerhet bevisar dokumentet inte det Fröman påstått i Expressen, om att ”äldreomsorgen skulle fungera dåligt om det inte vore för invandrarna.”
Så länge det finns ett betydande antal arbetslösa arbetssökande svenska undersköterskor – i hela Sverige – finns ingen större risk för att landets äldreomsorg skulle fungera dåligt, om vi inte hade invandrare.
Är det då samvetsfullt att gå ut i Expressen och påtala en dels konstruerad och dels förskönad bild av invandringens avgörande betydelse för äldreomsorgen i Sverige? Inte minst med tanke på att Frömans uttalande – avsiktligt eller ej – dels förnekar och dels förklenar den omfattande arbetslösa svenska vårdpersonalen som finns till förfogande, men som inte får anställning och vars kompetens inte utnyttjas med anledning av de kraftigt nedskurna, för att inte säga slopade, resurserna inom särskilt äldreomsorgen.
















Ja det stämmer att det finns många arbetslösa undersköterskor.
De får ofta hoppa in som tillfälliga ersättare här och var, i brist på fasta anställningar. Det går inte att försörja sig på dessa osäkra inhoppsjobb.
Uppgiften bygger på egna iakttagelser i närområdet. Har anhöriga som tvingas leva på sina partners som har fasta jobb.
Jag har inte letat siffror än, men jag tror att de flesta undersköterskor i Värmland saknar fast jobb, merdelen konkurrerar om tillfälliga korttidsvikariat och akuta timjobb via bemanningscentralerna.
Det finns inga jobb att söka. Noll för undersköterskor. Det finns idag 21 lediga vårdjobb i hela Värmland och dessa är bara läkare, psykologer och en och annan sjuksköterska. Äldreomsorgen skriker efter mer arbetskraft för att uppfylla behoven och efterfrågan, men enheterna får inte anställa efter det behov som finns.
En snabbkoll: 148 arbetstillfällen för USKor (har inte stämt av hur många av dem som är vikariat) finns lediga i hela landet. Av dessa är 2 inom hemsjukvård.
Jag vill tillägga att Fröman på PRO tydligen inte är intresserad av att bemöta mina ytterligare synpunkter på att hon faktiskt talade osanning i Expressen
Jag skrev ett omedelbart svar till henne med mina ovanstående vederläggande argument och då blev det tyst.
I Sörmland tvingas undersköterskor pendla till Stockholm.
Det blir inte mycket kvar av den magra lönen efter att reskostnaderna betalts. Det blir inte heller kvar någon fritid för att ta hand om sina barn.
Det är samma sak i Värmland. Många uskor måste pendla till Göteborg/Stockholm/Norge. Det innebär att det mesta avlönen äts upp i reskostnader (och tid!), eller att de måste betala ett extra boende på arbetsorten -- vilket knappt ens går att få tag på. ”Både arbete och privatliv förlorar nästan mening”, var det en nära vän till mig som sa.
Det måste bli underlättande ändringar på den här fronten också.