SÖNDAGSKRÖNIKA: ”Det var en gång ett land, ett litet land långt uppe i norr. Det var ett lyckligt land, förskonat från krig sedan hundratals år. Människorna levde i fred med varandra och var trygga. Jag minns det landet. Jag minns det tydligt. Jag är en av alla dem som har upplevt det goda Sverige. Många andra minns det. Det var landet vi ärvde, det som gavs åt oss av våra förfäder att förvalta för att sedan lämna vidare till våra efterkommande.
Men det land som våra barn och barnbarn växer upp i och ska ta över efter oss har förvandlats på ett sätt som saknar motsvarighet i världshistorien. Våra politiker håller på att byta befolkning på Sverige. Inom bara några få årtionden är svenskarna inte längre i majoritet i sitt eget land. Invandrarna blir i majoritet i allt fler svenska kommuner. Allra snabbast går förändringen i de största kommunerna. I Botkyrka är invandrarna redan i majoritet med 52,3 procent. Både Södertälje och Malmö närmar sig snabbt en situation med svenskar i minoritet. I Södertälje är invandrarna i majoritet om bara fyra år.
Det pågår en enorm demografisk omvandlingsprocess i Sverige. Och den går snabbt. År 2050 kommer svenskarna att vara i minoritet i tretton av de 25 största svenska kommunerna: Botkyrka, Eskilstuna, Göteborg, Haninge, Helsingborg, Huddinge, Kristianstad, Linköping, Lund, Malmö, Stockholm, Södertälje och Växjö.
Ytterligare sex kommuner kommer att ha mer än 40 procent invandrare: Borås, Jönköping, Norrköping, Uppsala, Västerås och Örebro. Gävle och Halmstad kommer att ligga mycket nära 40-procentsgränsen. Sammanlagt 19 av de 25 största kommunerna kommer alltså att ha mer än 40 procent invandrare 2050. Det blir resultatet om invandringen fortsätter i samma takt som den haft sedan den borgerliga alliansregeringen kom till makten 2006. Enligt samma prognos kommer både Malmö och Botkyrka att närma sig 90 procent invandrare 2050. (Svenskar i minoritet år 2050?)
Utvecklingen kommer att gå ännu snabbare
Beräkningen har gjorts av Affe på Affes statistikblogg. På sin blogg publicerar han i dag de diagram som filmen bygger på och som visar den demografiska utvecklingen i landets 25 största kommuner. Utgångsåret är 1997. Längre tillbaka än så finns inte tillförlitligt statistikunderlag. När trendlinjerna dras ut i den utveckling som har ägt rum sedan 1997 ser vi det scenario som jag återger ovan. Sedan den borgerliga alliansregeringen tog makten 2006 har invandringen accelererat kraftigt. Cirka 100 000 invandrare per år har sedan 2006 beviljats PUT, permanent uppehållstillstånd, i Sverige. Om utvecklingen fortsätter i samma takt är det ett till stora delar utplånat Sverige vi har att se fram emot. Siffrorna är en minimiberäkning. Utvecklingen kommer sannolikt att gå ännu snabbare, eftersom antalet nya invandrare ökar varje år och invandrare föder fler barn än svenskarna.
Beräkningen är dessutom en light-variant, eftersom den definition av utländsk bakgrund som ligger till grund för prognosen är att man är född i ett annat land eller född i Sverige av två utrikes födda föräldrar. Det är den officiella definition som tillämpas av bland annat SCB, Statistiska Centralbyrån. Den stora kategori som är född i Sverige och har en utrikes född förälder är alltså inte medräknad. Om trenden från det socialdemokratiska regeringsinnehavet före 2006 blir verklighet kommer utvecklingen att gå något långsammare men ge samma resultat med några års fördröjning.
Ett demografiskt katastrofscenario
Affes diagram visar med all önskvärd tydlighet ett demografiskt katastrofscenario. På bara några årtionden kommer svenskarna att bli en minoritet i sitt eget land. Hur blev det så här? Var det det här svenska folket ville? Är detta det land som vi vill lämna ifrån oss till våra efterkommande? Vilka är de krafter som på bara 50 år har förvandlat ett land med en unikt homogen befolkning till ett demografiskt högriskexperiment?
En sak går att fastslå direkt, och det är en kunskap som kan vara bra att ha inför det stundande riksdagsvalet: Vad gäller invandringspolitiken råder fullkomlig samstämmighet i de sju riksdagspartierna. De är förkrossande eniga om att Sverige ska massimportera i storleksordningen 100 000 invandrare per år. Vänsterpartiet och miljöpartiet vill importera ännu fler. De vill dessutom att utlänningar som saknar asylskäl och uppehåller sig illegalt i Sverige ska ha samma rättigheter som de som betalar för välfärden. Av de cirka 1,3 miljoner som har beviljats PUT sedan 1980 är bara 5 procent flyktingar enligt Genèvekonventionens definition. Övriga 95 procent är välfärdsinvandrare som är väl informerade om Sveriges världsrykte som kravlös bidragsnation och har sökt sig hit just därför. Livstids försörjning utan krav är en migrantmagnet som ger Sverige en unik position i världen.
Lika rörande överens är riksdagspartierna om att sätta demokratin ur spel och vägra diskutera invandringspolitiken. Det är en målsättning som landets samlade journalistkår ställer upp på, okritiskt som en frikyrkoförsamling i hallelujafasen. Oönskade fakta om invandringens följder för svenska folket ska med alla medel tystas ned. Journalistkåren och det politiska etablissemanget sitter i knät på varandra i total symbios och speglar sig i strålglansen från varandras maktsfär. Metoderna känns igen från totalitära diktaturer.
Invandringspolitiken uppstod ur ett hjärnsläpp
Sveriges invandringspolitik uppstod ur ett tillfälligt hjärnsläpp – som blev permanent. Efter andra världskrigets slut 1945 var det sargade Europa i skriande behov av arbetskraft för återuppbyggnaden av industri och infrastruktur. Arbetskraftsinvandring blev lösningen. Till Sverige kom majoriteten från vårt grannland Finland. 1947 skrevs tillfälliga avtal mellan svenska staten och Italien och Ungern. Arbetskraftsinvandrare kom under hela 1950- och 60-talen från Tyskland, Österrike, Grekland, Italien, Ungern, Jugoslavien och Turkiet. Alla utgick ifrån att det var ett tillfälligt arrangemang och att ”gästarbetarna” efter något år skulle återvända hem. Det gjorde de bara i begränsad omfattning. Statsminister Tage Erlander (s) uttryckte sig vid ett officiellt besök i Finland 1967 på ett sätt som tydligt visar den svenska yrvakenheten inför de invandrare som valde att stanna kvar:
”Det är sannolikt att vi varit lite valhänta när det gällt att ta vara på det värdefulla arbetstillskott som kommit från Finland och andra länder. Vi trodde till en början att det var en rent temporär företeelse. Nu får man försöka behandla immigranterna inte bara som ett arbetskraftstillskott utan också som ett bestående element i det svenska samhället.”
Arbetskraftsinvandringen blev en tjugoårig lyckad parentes i svensk invandringshistoria. Tiotusentals duktiga invandrare bidrog med sitt arbete till att bygga upp Sverige och den svenska välfärden. På sina arbetsplatser kom de rakt in i sociala nätverk och integrerades i det svenska samhället. Men 1969 beslutade en enig riksdag efter påtryckningar från LO att den utomnordiska arbetskraftsinvandringen skulle upphöra av arbetsmarknadspolitiska skäl.”
**
Missa inte att läsa fortsättningen på Julia Ceasars krönika på Snaphanen.
Det är en sak jag inte förstår, som våra politiker hela tiden mässar om. Vi har en arbetslöshet på runt 10%, men ändå ska vi ta in mer ”arbetskraft”. Det ska rädda våra pensioner, men vilka pensioner då undrar jag, för de ska ju använda de pengarna till att renovera invandrartäta bostadsområden. Så de ska ta in mer, som förstör mer, och det ska finansieras av våra skatter och sedemera pensioner. Och detta ”paradis” ska vi lämna över till våra barn? Tror de vi hatar våra barn eller något?
Jag kan förstå, och jag accepterar att vi under perioder både importerat och exporterat arbetskraft. Men det ska vara tills vi har uppnått de behov. Sen borde gränsen stängas. Dessutom är det inte ens arbetskraft vi importerar, de har öppnat dörrarna på vid gavel för att få in nya röster, för vi har ju inte vett att rösta rätt. Någonstans mellan 5 och 10% röstar helt uppåt väggarna fel, enligt våra sittande politiker. Därför måste de ta in fler som kan rösta på dem. De som opponerar sig tystas snart med ”rasist”, för ingen vill väl ha en sådan stämpel på sig.
Nej, det är tur att det finns de som har vaknat och tagit på sig bördan att börja informera om de problem vi har. Nu ska vi bara få med oss resten av befolkningen så att de inser att vi måste börja agera nu om vi vill ha ett land värt namnet att lämna över till våra barn. De nuvarande politikerna måste vi idiotförklara och ta ifrån dem makten innan de skänker bort allt vi äger, allt som våra föräldrar har byggt upp så att vi har något kvar att låta våra barn ta över.
Precis.
Det känns ganska kört när allt fler i omgivningen resignerar och börjar prata om att söka politisk asyl i Danmark -- och de blir inte ens utskrattade längre! Det uppfattas inte som något skämt, vilket det borde göra, om vi hade en fungerande demokrati. Den politiska eliten har gjort sig skyldiga till mycket. jag tror inte det går reparera en bråkdel under överskådlig framtid, även om försök gjordes. De enda om vill försöka, de behandlas som djur. Det bådar inte gott och inte ens det inser folk. Förnuftet är som bortblåst. Jag begriper inte hur samtliga politiker kan sitta och erkänna att invandringspolitiken är ett katastrofalt misslyckande, utan att visa en enda ansats till att förändra den -- bara fortsätta.
Så väldigt, väldigt lägligt:
”Sedan en lagändring i augusti kan komersiella TV-kanaler stoppa politiska annonser utan att klandras. Regeringen Reinfeldt ansåg svenska specialregler för exempelvis TV4 vara överspelade av satellitkanaler, men de (TV3, TV6, TV8, Kanal 5 och 9) är förbjudna under brittisk lag att sända åsiktsreklam, skriver SvD.se.
Därmed har TV4 i praktiken TV-monopol på åsiktsannonser i Sverige.”
Åsiktsfriheten är ett minne blott. Om det här skulle vara en demokratisk 2lagändring” precis lagom till valet, så skulle samtliga partiers reklam förbjudas.
Men rimligtvis måste TV4 kunna ställas till ansvar för kontraktsbrott/avtalsbrott om de bryter ett avtal med en kund ? (Jag har inte läst lagrummet)