Kortprosa

De lyser som glänsande frukt mot uppläggningfatens porslinska vithet. Kräftornas svulstiga glöd, all denna skalbara prakten. Smakfulla klösdjur med korinterögon, kungligt krönta av nyskördad krondill. Sälta. Och sensommarsol som landar i glasen. - Skål! Vi doppar färsk vallmofranska i vin och vänder vår berusning mot natten. Talar om minnen och fjolår och sjunger...
Läs mer »

Nu går alla klockorna. Fotsteg som tickar. Det är snart påsk igen. En lång fredag som stäcker sig mot afton och blir till dag. Här är äggen kronjuveler och det stekta lammet långt från att få sitt bibliska blod strykt på var mans dörrpost. Lindarna doftar skummande öl och de vita vindarna är...
Läs mer »

Snart är hösten här, tänker jag och lägger handflatorna mot fönsterglaset. Även pannan lutar mot den glatta kylan. Det drar lätt från en osynlig springa som kryssar svala streck över tinningen. Kontrasternas årstid. Nu är den på väg. Ute i blåsten virvlar en varm färgrannhet. Den bebor löven som gör sina första ärevarv...
Läs mer »

Ligger här i skuggan av en invärtes murare, en fasadbyggare. Jag vet något. Att Nu och Här, i djupet av intet, där spänner ett bälte av uttryck. Det hetsar former, kontext och tuggmotstånd, som hunden förföljer räven – den röda tråden ilande mellan en glupsk skogs gömselgröna jaktfaror. Allt annat skingras och flyr,...
Läs mer »

Hålrum i denna natt. Det är som att träda in i själva klockslagen. Vackla in i köldens hjärta. Här slutar all känsel. Eller är bara början. Vinternätter skriker, har en röst- hårt gråtande sina kontraster. Vitt och svart. Brandvägg mot köld och natt. Åh, Ellen. Ojämförbar är denna saknad. Jag är tungt eko...
Läs mer »